Dagens Qlivia

Att rida en häst som inte riktigt är igång/stark/van vid rätt ridning, prövar både ens tålamod och ens teknik. Idag var en sådan dag. Även om jag som ryttare vet att det jag gör är rätt, så vet ju inte hästen det och med det kommer ju även mentala "blockeringar". Redan när jag började trava fram idag så var det som att Qlivia inte alls förstod vad jag menade - och som att hon inte riktigt var på humör för att jobba för den delen heller. Hon sprang mest runt och låtsades bli tittig för saker som hon verkligen inte varit tittig för innan. Här blir man antingen som ryttare frustrerad och arg - eller så får man komma på en lösning på problemet. 
 
Lösningen idag blev att sätta på Qlivia en graman med lätt kontakt. Jag föredrar att ha det som en säkerhet, speciellt när hon blir tittig och drar iväg, för jag vill att hon ska ta skänkeln och söka sig neråt och att jag inte ska behöva ta för hårt i munnen. Även med gramanen skulle hon fjanta runt sig men då kunde hon iallafall inte kasta sig på samma sätt och jag kunde sätta henne i arbete. Jag red bara övergångar för att få henne fokuserad på mig och för att börja jobba på rätt sätt. I slutet så var hon inte tittig längre, sökte sig neråt och jobbade på bra med ryggen. Då fick det räcka! 
 
Det är lätt att bara ta hänsyn till hästen kroppsliga svårigheter men det är faktiskt minst lika viktigt att ta hänsyn till hästens psykiska. Det är ju inte alls konstigt att Qlivia tycker att jag är asjobbig, rent ut sagt, med tanke på att hon är så lite riden och har lite muskler. Det är klart att det tar emot i hela kroppen att börja jobba när man är otränad, det vet man ju själv. Man behöver några veckor på sig att komma igång och få upp en grundkondis. Idag kunde jag inte följa min grundplan som bestod av galoppjobb för att Qlivia inte var med mig psykiskt. Därför valde jag att göra om planen och sänka kraven så att hon fick jobba rätt, både med huvud och kropp. När hon gjorde rätt med kroppen idag, trots att det säkert tog emot i huvudet att göra tvärtemot vad hon är vad i, så fick hon en belöning i form av att inte behöva jobba mer. Massa beröm för att hon vågar tänja på sina gränser. Imorgon tar vi nya tag igen och då kommer det säkert gå bättre! Jag tyckte att hon var jätteduktig iallafall och visst var det ett väldigt nöjt sto jag ställde in i boxen sen... 
 
 

Kommentera här: