Idag var det nära att jag ramlade av! Det var magiskt höst- (vinter?)väder ute så jag bestämde mig för att skritta ut Qlivia en stund i skogen. Vi har ju jättefina ridvägar runt stallet som är anlagda så det är perfekt. Fick med mig en kompis ut och så bar det iväg. Jag vet inte om Qlivia var på något speciellt humör eller om hon inte är van vid att gå i skogen, men hon var helt knäpp, haha! Hon skuttade, gjorde luftsprång, bockade och höll på. Det var riktigt nära att jag åkte av en gång! När jag sedan kom hem igen var allt frid och fröjd, så nu står miljöträning och dressyr utomhus högt upp på listan alltså... Knasiga häst!

 

Jag är nöjd med både Qlivia och Ronny idag. Tyckte att dom skötte sig fint (förutom Qlivias luftsprång då) och att jag red helt okej trots att jag är helt sjukt trött. Jag saknar Aithon dock. Det är otroligt lärorikt att få rida andras hästar som andra har "valt" eller vad man ska säga, men jag saknar den känslan jag hade på Aithon. Att han var min största juvel i livet (vilket han fortfarande är i och för sig), att varje ridpass gav en fantastisk känsla och att vi liksom hade valt varandra. Det är inte det att jag inte tycker om varken Qlivia eller Ronny, men det är stor skillnad från att ha och rida en alldeles egen häst. 

 

Som tur är så ska jag på en Skånetripp nästa vecka. På tisdag styr jag bilen mot Skillinge för att besöka Fanny, Natta och hästarna. Längtar SÅ mycket. På vägen dit och hem så åker jag inom Aithon och pussar på honom. Kanske rent av rider en sväng, vem vet! Åh, blir pirrig i kroppen när jag tänker på att få pussa på min favoritmule igen! Snart söndag och då är det bara två dagar kvar!!!