När jag precis hade skrivit inlägget imorse om att jag skulle åka och rida så kände jag bara en sån fruktansvärd olust till att gå utanför dörren. William hade liksom gjort en mysfrukost, tänt ljus och skulle plugga. Jag hade egentligen ingenting inplanerat idag så efter några minuters funderande bestämde jag mig för att stanna kvar hos honom. Hur ofta har jag en hel dag utan något inplanerat, som William också är ledig på? Väldigt sällan. Vi har kollat på film, pratat, ätit lunch och påbörjat inredningen till hans rum som kommer bli såå fint! Så med andra ord så har jag bara haft en sjukt lugn dag, men oj vad det har behövts =)

 

Nu ska jag åka och rida istället. Uteritten kommer inte bli av för det spöregnar ute och jag har bara ridit ut Qlivia en gång innan och jag gör det helst när det är lite ljusare ute och är torrare i markerna. Hon får gå ett ridpass inne istället och fortsätta jobbet som vi gjorde i förrgår. Imorgon blir en väldigt tidig dag i stallet så då får det bli en uteritt istället, mysigt! Min lillkusin ska rida lektion på ridskolan om en stund så ska åka upp och titta på henne. Jag har dessutom kvällsfodring i stallet ikväll så det blir flera timmar i stallet där jag bara kan hänga, så himla mysigt. Jag måste åka och tanka lastbilen också för imorgon bär det av österut på äventyr, den ni!

 

Även om det är skönt att då och då inte ha något inplanerat (och kunna ta en rejäl sovmorgon) är jag verkligen så mycket mer bekväm med när det händer saker hela tiden. Imorgon kommer jag gå upp innan klockan sex på morgonen och kommer förmodligen inte komma hem förrän efter 23-tiden på kvällen, men ändå är jag så pirrig inför det att jag vet att det inte spelar någon roll. Sova, vad är det värt egentligen när man har hela livet att leva?