Jag råkade komma in på en bild som SvRF hade lagt upp på Facebook där det stod något om att man ska ändra "indelningarna" på ponny och önskade förslag på vilka typer av indelningar. När jag läste texten var det två kommentarer som båda tyckte att längd och vikt skulle få avgöra hur länge man ska få rida ponny eller inte.

 

HALLÅ?! Hur kan en vuxen människa ens föreslå något sådant? Jag blir så arg så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag är så stolt över att kunna säga att min sport har räddat mig, till skillnad från vissa kompisar, från utseendehets-träsket. Jag har aldrig haft en ätstörning, förmodligen för att jag har vetat om att jag behöver supermycket mat om jag ska orka rida så mycket som jag velat. Jag har kunnat åka osminkad till stallet trots att jag har haft acne i hela ansiktet, svettats och kämpat med vetskapen om att det inte spelar någon roll om hur du ser ut - utan how much effort you put into your training. 

Jag har under min ponnytid ridit två SM, ett EM, ett NM och var nära på att få rida i Globen vid deras ponnykür-tävlingar. Jag kom första utanför EM-final, en procent från att ta medalj på NM och 0.3% (dvs ett poäng) från att få rida i Globen. Hade jag kunnat hålla nera min vikt under någon slags bestämd vikt (som ska bestämmas av vem? SvRF eller?) och därmed fått rida ett år till på ponny och kunna ta "revansch", hade jag gjort det. Nu, som tur var, föll jag för åldersstrecket på 16 år och därför behövde jag inte tänka på hur mycket jag skulle behöva gå ner i vikt för att få rida ett år till. Ska man ha inmätningar då vid varje tävling som man har vid kampsporter? Olika viktklasser? 

 

Hursomhelst. Det jag ville komma till är att jag hade inte hållt min vikt nere för att jag vill vara smal eller uppnå något sådant ideal (ätstörningar eller psykiska problem), utan för att jag älskade min ponny och hade gjort vad som helst för att få tävla ett år till på honom istället för att sälja. Jag tänker på dom som kanske inte kan köpa en storhäst efter ponnytiden, ska man då som 25-åring kunna banta ner sig för att kunna tävla mot 14-åringar som har en naturligt låg vikt (av hormonella skäl)? Det som man inte får glömma heller i den här debatten att en låg vikt inte bara kan skada ens psyke men också ens kropp. Hårt dietande gör att man kan stanna i växten, få problem med fertilitet (att man inte får sin mens t ex) och massa andra saker. Att experimentera med sånt för ens sport är skadligt, farligt, och helt jävla sjukt. 

Jag får rysningar av att tänka på hur ponnyföräldrar skulle kunna sätta upp dieter för sina tonårsbarn för att de ska kunna rida ett år till på t ex B-ponny. Hur man på tävlingar aldrig kommer köpa godis för att fira en framgång utan kommer äta sallader innehållande noll energi, allt för att hålla sin vikt. Hur ska man orka? Orka rida, orka gå i skolan, orka vara glad, orka leva utan energi? Jag lovar er, att även om det kanske inte kommer vara såhär extremt sjukt på lokal/regional nivå, kommer det vara knivskarpt på elitnivå. Vi kommer få en förstörd sport.

Till skillnad från elitgymnaster, balettdansöser eller tävlingsdansare, så har jag aldrig under min ponnytid behövt oroa mig för om jag kan ta en glass eller inte. Det ska man inte behöva ha heller! Jag kommer ihåg hur vi tjejer som tränade på Mosslunda åt ett glasspaket (B&J, muuumma haha) varje kväll under sommaren. Tänk att vara tonåring, fylld med hormoner, prestationsångest, ponnyföräldrar, lagpress och helt oförmögen att påverka hur ens kropp ser ut (jag gick upp säkert 10 kg utan att ändra kost eller träning när jag gick igenom puberteten för att jag fick bröst, höfter och rumpa) - och dessutom behöva ha viktångest med rädsla för att passera någon slags idealvikt och därför inte får tävla sin ponny? Speciellt när ens ponny och stallivet, med allt som hör till, i många fall är en slags räddning från samhällets ideal för många ungdomar. Man lär sig liksom vad som är viktigt, på riktigt. Låt inte ridsporten falla för samhällets sjuka viktideal.