Karin är min moster och när vi köpte Aithon började hon engagera sig i hästlivet på ett sätt som hon inte har gjort på samma sätt innan. Karin, min mamma och min morbror har ridit jättemycket när de var yngre, men Karin har haft ett längre uppehåll. Aithon älskar Karin, dels för att han alltid får socker av henne på tävling, men också för att hon är väldigt lugn, snäll och noggrann med hästskötseln. Det är väldigt roligt för mig som ryttare att se hur min älskade moster har utvecklats i sammanhang sedan första gången på tävling för 1,5 år sedan. Då var hon osäker på när jag behövde vara själv, när Aithon skulle svampas av innan start osv. Idag vet hon precis hur rutinerna ser ut och jag tror att hon, mamma och jag skulle kunna gå en hel tävlingsdag utan att prata med varandra för att vi vet vad vi ska göra så bra.

 

 

 

Igår var Karin med i stallet och jag klickade massa fina bilder på dom två. Visst har jag en vacker moster? I mina ögon är hon den härligaste, roligaste, ärligaste och mest pålitliga människan jag vet. Jag älskar henne otroligt mycket och ser väldigt mycket upp till henne. Jag vet att du läser bloggen, Karin, och ville ägna ett litet inlägg åt att beskriva den tacksamheten jag känner till att just jag får vara ditt systerbarn och för att du engagerar dig så mycket i mig och Aithon. Det är guld värt - och ovärderligt för mig, både som person och ryttare.