Som det ser ut idag i Sverige är det tillåtet att tävla ponny fram tills man är 18 år, vill man tävla ponny därefter är det ungponny som gäller eller att man klassar upp sin ponny till storhästklasser. Utomlands ser det annorlunda ut - där är det tillåtet att tävla ponny fram tills man är 16 år, dock är jag osäker på om det är tillåtet att klassa upp sin ponny. Det kanske är olika från land till land och från FEI. I det här inlägget tänkte jag ta och skriva lite om mina tankar kring det här, när är det egentligen "lägligt" att gå upp på storhäst från ponny?

 

Som ponnyryttare rider man motsvarande LA/MSVC om man rider de högsta klasserna. Då finns det alltså nästan 3 steg kvar innan man når "toppen" på storhäst; MSVB, MSVA, Svår-klasserna och slutligen Grand Prix. Här tycker jag att man får fråga sig - vad vill jag med min ridning? Vill jag någon gång rida Grand Prix? Vill jag rida som Young Rider, eller som junior, eller både och? Jag kommer ihåg hur jag bävade för att skaffa storhäst för jag tyckte det var så galet roligt att rida ponny. Nu i efterhand vet jag att det var för att jag tyckte så mycket om min ponny som jag tyckte det var jobbigt att ens tänka på storhäst, för det här med att rida lite enkla byten är ju verkligen en fis i rymden jämfört med att få träna galoppiruetter, saxar och och ännu svårare skolor. Det är svårare, absolut, men känslan när man sätter en 9-mässig galoppiruett... Det är svårslaget. Det är verkligen det dressyr handlar om, att kunna ha en sådan sjuk kontroll över ett så stort djur. Det är magiskt och går faktiskt inte att jämföra med hur det är att rida ponny. 

 

Jag red ponny tills året jag fyllde 17 för då såldes min ponny. Tanken var att jag skulle köpa en storhäst på hösten år 2010 (då var jag 16 och red mitt sista ponnyår) för att ponnyn skulle säljas då. Han såldes inte förrän på våren därpå och jag hade inte hittat någon häst. Jag hittade Aithon mitt sista juniorår och har alltså "bara" ridit som YR. Jag är såå glad att jag hittade Aithon men hade velat hitta honom tidigare, för under dom två åren som jag inte hade någon häst tränade och tävlade mina konkurrenter och skaffade mer rutin som jag saknar idag. 

 

Något jag också funderade på var hur det skulle bli att sluta rida dom små busiga ponnyerna och få en "tråkig" storhäst. Nu i efterhand kan jag bara säga - hästen blir så som den blir behandlad. Idag rider jag ut barbacka på Aithon, hoppar honom i skogen, han har lärt sig vissa tricks osv - precis som min ponny. Det är verkligen ingen skillnad. 

 

Jag tror att man som ponnyryttare ibland har lite tävlingshets "bara för att", det är så det kan vara på ponnytävlingar. Man kan liksom inte utvecklas så högt uppåt för det tar stopp med FEI:s Individuella Mästerskapsprogram för ponny. Du kan inte klättra på samma sätt som med en storhäst. Sedan är frågan - rider jag, tränar och tävlar jag för framtiden eller bara för nu? Vill jag lära mig att bli en riktigt duktig ryttare med stor rutin och kunskap, eller nöjer jag mig med att vara kvar på samma nivå för att man känner sig säker där?

 

Hade jag fått råda någon som tvivlar hade mitt drömråd (för någon som har ekonomin och stöd och så vidare) sett ut såhär: Rid ponny fram tills du är 16, försök ha en storhäst från att du är 15 och sen när du säljer ponnyn (eller slutar tävla den) så slipper du ha en inkörningsperiod på ett år med din storhäst. För att rida storhäst, det är annorlunda och det är svårt och det tar sin tid att gå över från en ponny. Men det är värt att göra det i tid, för det är så, så, SÅ, jäkla kul.